Är så jävla utmattad av både skola och jobb. 
Är så trött på att det känns som man kämpar för ingenting. Försöker så jävla mycket att få betyg men jag lyckas inte. Får väll försöka läsa upp det senare i livet. 

Är trött på att kämpa för att få tillbaka honom. Trött på att han behöver tid. Tid för vad? För att veta om han vill ha mig igen eller inte? Trött på att vänta på att han ska höra av sig igen. 

Tött på att kämpa för saker som det ändå inte blir nåt med. 

Trött på människor som ber mig om hjälp med deras problem hela tiden.

Trött på att behöva kämpa för en plats i min pappas liv.

Trött på livet.